Handen upp om du känner att du som ung/studerande/samboende blivit orättvist behandlad av staten/Kela? Tror det är ganska många som känner igen sig i detta, och som har fått gå igenom en hel del samtal med kela om ens ekonomi. Efter att hela januari månaden gått åt att lista ut hur jag ska leva vidare under året, har jag nu kommit fram till att jag hellre försöker klara mig på egen hand, än att fortsätta den eviga förlorande kampen mot Kela. Istället tar jag upp detta om jag kommer in i rikdsagen, för en ändring måste det bli!
Situationen är följande: Vi har nu alltså flyttat till Jakobstad, i en riktigt trevlig lägenhet. Den är i en helt bra prisklass, passande för ett ungt par och när vi frågat runt så betalar vi i princip lika mycket som andra i vår ålder. Anders har börjat jobba, men int får han nu någon höjdare till lön eftersom han är ny på platsen. Jag är heltidsstuderande, och jobbar bara ett par timmar i veckan med att dra gymnastikgrupper. Min inkomst är alltså extremt låg nu just. Vi är inte förlovade, har inte barn tillsammans och har barak köpt en tv, soffa och säng tillsammans. Vi äter olika maträtter (jag vegetariskt, Anders kött) och delar i princip bara på små kostnader (såsom bröd, toalettpapper och tvättmedel).
Kela tycker nu att jag inte skall få bostadsbidrag: för vi bor i en stad där lägenheter är tydligen "billiga" och för att jag har en sambo som arbetar.
Kela tycker nu att jag inte kan få arbetslöshetsbidrag: för att ändå har en liten inkomst från föreningsarbetet och dessutom är heltidsstuderande, dessutom har jag ett eget företag (men som jag aldrig lyft ens en cent från).
Kela tycker nu att jag inte kan få utkomsstöd: för jag har en sambo som förtjänar pengar, jag är heltidsstuderande och jag har ett eget företag.
Så, när jag frågade damen i luren vad jag borde göra så kom vi fram till två alternativ:
1. Flytta från min pojkvän till ett eget boende, som jag ändå inte skulle ha råd med för i Jakobstad får man tydligen inte så stor andel i bostadsbidrag.
2. Sluta studera/Lägga studierna på is och söka ett heltidsjobb istället och sen när jag fått någon ekonomi igen sku jag kunna sluta jobba och studera igen.
Tack ska ni ha, för att ni stöder era studeranden. Tack ska ni ha för att ni uppmuntrar unga till att bo tillsammans, med någon som får en att må bra och inte behöver bo ensam. Tack ska ni ha för att ni stöttar unga företagare, genom att låta dem studera så att de kan utveckla sitt företag och någon gång arbeta heltid med det. Tack för att... INGET AV DETTA ÄR SANT!
Någon annan som känner igen sig?
Som studerande tyckte jag alltid att Kela var hopplös att ha att göras med, bara problem! Sedan när jag själv började arbeta där insåg jag att Kela inte är som det för att vara besvärliga, utan allt som görs där har staten, alltså våra politiker, bestämt. Så jag har börjat tycka att ingen har rätt att klaga på dåliga beslut de får av Kela för de har själva fått rösta fram människorna som bestämmer kraven att få pengar utbetalda därifrån!
Det är även därför jag starkt gillar att du tar upp detta i ditt blogginlägg så alla som sitter hemma och klagar inser att de faktist själva genom att rösta har makten att påverka även Kela :D