För inte så länge sedan satt jag mig ner och funderade på hur jag egentligen hamnat vart jag är idag. Och inser att många val och situationer jag hamnat i så var nästan förutsbestämda för mig.. eller så känns det. Jag hade en plan, ett mål i mitt liv och ett drömjobb jag ville ha. 10 år senare hittar jag mig i Åbo, studerandes något helt annat och så långt ifrån mitt drömjobb som jag bara kan vara. Hur gick det såhär?

 

När jag bläddrade bakåt på bloggen blir jag inte förvånad över huvudtaget på varför det gick som det gick. Låt mig förklara: När jag efter gymnasiet sökte in till skolor, sökte jag till väldigt många. Arcada, Soc o kom, Helsingfors uni, Umeå uni och Åbo akademi. Istället för att kanske fokusera på 1-2 skolor, så ville jag försöka mig överallt. Och hur gick det: DÅLIGT! 

 

Istället för att lära mig av mina misstag, gjorde jag precis samma sak följande år. Jag sökte in till samma linjer igen, och lika dåligt gick det denna gång. Efter många om och med, och egentligen helt av en slump kom jag in på Novia, samhällspedagog. Nu efter både en examen och en till påbörjad studie så började jag fundera på varför det gick som det gick. Och hittade svaret genom att bara kolla tillbaka på mitt liv. 

 

 

 

 

Redan i högstadiet var jag en mångsysslare, jag älskade träning och idrott så det var precis vad jag gjorde. Jag spelade fotboll, tränare gymnastik, dansade, tränade fri-idrott, höll emellanåt på med parkour och capoeira och deltog självklart i alla skolidrottstävlingar som fanns var jag kunde delta. I gymnasiet fortsatte detta beteende, jag deltog i alla fritidsaktiviteter från skolan, var elevkårsordförande, skrev i skoltidningen och deltog i nästan alla tävlingar. När det kom till kurser försökte jag variera så mycket som möjligt, läste fem språk, psykologi, kort matematik och tog alla gympakurser som erbjöds. 

 

Redan här hittar jag felet, jag har aldrig varit super bra på något, jag har istället varit bra på mycket. Jag hade svårt att bara göra en sak, svårt att fokusera på ett par kurser. Jag ville alltid ha mer, lära mig något nytt och ha nya utmaningar. Som mångsysslare hade jag alltid flera bollar i lufter, hade svårt att sitta ensam hemma och ännu svårare att bara ta ledigt en dag. 

 

När jag skulle söka in till skolor, så föll allt på att jag inte kunde bara koncentrera mig på ett par ämnen, jagville pröva allt. I gymnasiet hade jag helt ok betyg, men studentskrivningarna gick inte så bra för att (ni kan gissa varför) jag inte kunde bara fokusera på ett par ämnen. Nu i efterhand frågar jag mig själv; är det värt att vara en mångsysslare?

 

När jag ser tillbaka på högstadietiden undrar jag varför jag inte valde att fokusera på ett par idrottsgrenar istället för sådär många? Varför valde jag inte smartare ämnen att läsa i gymnasiet, som skulle gynna min framtid? Varför sökte jag inte in bara tillde skolor jag verkligen brann för? Varför är jag en mångsysslare egentligen?

 

Jag kan ställa frågan "varför?" om och om igen, men blir aldrig klokare. Istället för att ångra något, så ser jag vad allt dessa har gett mig istället. Alla idrottsgrenar har gett mig både en bra grundkondition och styrka, samt så många fina vänner. Min konstiga blandning av kurser gav mig intresse för många olika ämnen, och en bredare kunskap. Även om jag inte slapp in till någon av de första skolorna jag sökte till, så har jag en känsla av att det var någon mening med det hela.