Jag är den där personen som kommer in på ett café, en restaurang eller en butik och jag pratar genast svenska till personalen. Lika så när jag beställer, behöver hjälp eller svarar på deras frågor. Jag blir överraskad när personal ibland pratar svenska tillbaka till mig, och tackar för trevlig betjäning alltsom oftast. Ibland säger de på krasslig svenska "jag inte prata bra svenska" och då för att vara snäll säger jag att jag också förstår finska, och kan byta till det. Då får jag ofta ett leende och en ursäkt. 

 

Den situation jag inte tycker om, är när jag blir behandlad som en utlänning. När personalen genast växlar diskussionen till engelska efter att de hör mig sägs något. En del gånger fortsätte jag bara med engelskan, för jag känner att jag inte orkar ens förklara mig (och för att det är smått kul att hitta tillfällen och människor jag kan tala engelska med). Men dagar som dessa, på svenskadagen, så kände jag att jag måste bara få säga till.

 

Så ikväll, när jag beställde min chai latte och hon som serverade mig genast böt till engelska när hon hörde mig, blev mäkta förvånad när jag sedan bytte till finska. Jag valde att säga (på finska) "jag ville bara säga att jag kan faktist finska också, men eftersom mitt modersmål är svenska så vill jag gärna använda det när jag får välja". Hon fortsatte bara med att titta på mig, och frågade sedan på finska "Ska du ha något annat då?". 

 

Jag vet inte vad jag förväntade mig, inte kanske något överraskande, men något annat än att helt ignorera vad jag sagt. Det kan inte vara så svårt att lära sig några enkla fraser på svenska som man kan använda i arbetet. På ett café kan man exempelvis lära sig lite siffor, att säga tack eller varsågod eller ens sina produkter på svenska.. Tycker det lär lite synd att istället för att ens försöka så byter många genast till engelska..