Att ibland bara kunna vara tacksam
Vet ni vad, jag glömmer allt för ofta att vara tacksam över vad jag egentligen har. Nu just närmar sig Jakobs Dagarna med stormsteg, och jag kan inte förneka att jag känner mig lite stressad. Lika så har jag skolgrejer som trycker på, och en hel del att fundera på inför hösten. Emellanåt tar stressen över, och jag hittar mig själv gråtandes på bryggändan vid Gamla Hamn. Det är då som alla jobbiga tankar samlas på ett och samma ställe, såsom "jag har alltför lite pengar, varför slösar jag så mycket" eller "jag gör inte mitt jobb bra, vad kan jag göra bättre" och saker som "ingen tycker egentligen om mig, det är därför jag sitter här ensam". Ni vet, allt bara kommer som en våg över en. En tsunami av jobbigheter.
Men så kommer dessa dagar.. Dessa underbara ljuvliga sommardagar som drar bort all stress, alla negativa tankar och all sorg jag känt. Dagar då jag får träffa vänner på en härlig solnedgångspicknick vid Fäboda, äta min kvällsmiddag vid Skutnäshamnen och njuta av en härlig eftermiddag ute vid Stenmans-villa. Solen värmer på kinderna, vinden svalkar och man hör havet bara en meter från var man sitter. Det är dessa dagar som jag inser, hur bra jag egentligen har det.
Jo, man kan känna sorg och ilska ibland, men nog mår jag själv bättre av att vara glad och positiv. Det kommer dagar då jag kollar på kontot och längtar efter nya saker (såsom telefon, kamera, dator, springskor m.m.) som jag tyvärr inte har råd med, men så kan jag konstatera att jag klarar mig bra på vad jag har och gör det bästa utav det. Det kommer dagar när jag ser mig själv i spegeln, skriker och blir förbannad över både utseende och vikt, men så känner jag hur hjärtat slår bra, jag klarar av en skön springtur och kan äta god kvällsmat som vi lagat hemma.
Vart jag försöker komma med all text är, att ibland kan man ha rent ut sagt skitdagar då allt bara går skit och det känns som hela världen är emot en. Det är just dessa gånger jag börjat inse att jag lägger fruktansvärt mycket energi på att vara arg, trött och ledsen, istället för att njuta av saker som är bra och göra sådant som får mig att må bättre.
Så bara för att pigga upp en annars usel dag, for jag ut och såg när solen gick ner vid horisonten. Genast kände jag lugnet komma, och satt under tiden och planerade lite lösningar och lade nya mål för nästa dag. När jag känner att magen är uppblåst, blodsockret lågt och humöret inte är det bästa så går jag till Kaffia och tar en sallad, kopp kaffe och kan prata av mig med endera Kajsa eller vem som än är där och kanske också söker pratsällskap.
Dagar som dessa, de vill jag minnas.
