När jag börjar detta inlägg, sitter jag på tåget på väg hem från Helsingfors. Har just haft ett bra möte, med så trevliga personer och känner att jag är så taggad för 2019. Jag hör en tjej prata framför mig, hon låter upprörd och berättar åt sin väninna om någon händelse. Det som jag hör, om och om igen är ordet "misstag". Hon använder även uttrycket "misstag sker så lätt" och diskussionen avslutas med att de väljer att gå vidare i livet och beslöt sig för att inte prata om händelsen mera. 

 

Deras samtalsämne fick mig att tänka på just misstag, både mina egna och andras. Människor gör misstag, det vet vi allhopa. Frågan är hur vi väljer att gå vidare från dem, och om vi faktist lär oss utav våra misstagen. När jag tänker efter på några av de största misstagen jag gjort, så känns de fortfarande i hjärtat. Jag blir påmind om dem ofta, och en stor del av mig sku inte vilja "lära och gå vidare" utan spola tillbaka tiden och ändra på dem. Ändra på mig själv. 

 

 

 

När jag fortsätter detta inlägg, är det redan följande morgon, den 5 december. Jag ville ta mig tid för att fundera över saker som hänt, och hur jag blivit efter dessa. Det led till en ganska sömnlös natt, där jag skrev upp en lång lista med misstag jag gjort och följder av dessa. Jag vet, att det inte går att spola tillbaka tiden, utan istället kan jag försöka se till att liknande saker aldrig händer igen. För att vara helt ärlig och rakt på sak, så kan jag nämna vissa av dem:

 

- Jag har prioriterat min tid fel, gjort så att jag missat viktiga stunder. Det får inte hända igen, så därför har jag börjat organisera upp min dagar och min to-do-list. 

- Jag har slösat mina pengar på sådant, som varket gjort mig gott eller gett mig glädje. Det har lett till många orosmoment om min egen ekonomi, och nu är det dags att reda upp detta. Efter detta år vill jag aldrig mer göra dumma ekonomiska val.

 

- Jag har sårat några av mina närmast vänner, vilket lett till att vi inte ens kallas vänner idag. Det går inte en dag utan att jag tänker på dem, och vet att något liknande får aldrig hända igen. Dock så ser jag att de har det bättre utan mig, så det är dags för mig att släppa tag om hoppet att någonsin kallas vän för dem igen. 

 

 

 

Innan jag avslutar inlägget, vill jag ändå lämna en god tanke hos dig. En sak som vi inte får glömma. Det är helt sant, att vi människor gör misstag, men något som också är sant är att vi också kan förlåta. När jag under natten gick genom misstag som gjorts mot mig, så inser jag hur mycket bättre jag mått av att kunna förlåta. Hur glad jag blivit, när jag själv blivit förlåten. Att kunna förlåta varandra, sig själv och handlingar är något så starkt och så viktigt, och otroligt vackert att göra.