Alla människor man ser på tåget

 
 
Sitter på tågresa nummer 23 för denna vår, har hittat vilka platser som fungerar, bekantat mig med ett par av konduktörerna (ja eller jag känner ju igen dem men de känner knappast igen mig som annat än "tjejen som alltid vill vi ska stanna i Bennäs istället för bara Kokkola", och konstaterat att oavsätt hur mycket de städar toaletterna så är de obehagliga att använda. 
 
Under dessa tågresor har den sociala delen av mig satt sig ner och pratat med folk. Jag är ju den där jobbiga personen i hissen som inte kan stirra  i väggen, jag ska fråga hur man mår osv. Så, om internet är nere och jag glömt ladda ner nya avsnitt till netflix-appen så kan jag prata med människor istället. Har träffar på Kanadensare, rese-entusiaster, universitetslärare och en söt tjej som ville berätta om hennes Musically konto. 
 
Då finns det de gånger som jag faktiskt bara observerar de som sitter i tåget, kanske lyssnar på någon podd eller musik, men tittar på de som också reser samma tåg som mig. Idag sitter jag breve en familj, med en tjej som har så vackra stora ögon så hon kommer säkert få allt i världen med hennes "puppy-eyes". Ett flickgäng breve mig är på väg på en tjejresa, de planerar sina shoppingplatser och stranddagar och talar om ett favoritämne: killar! När jag gick förbi restaurangvagnen fnans där både den stora finska högljudda kostumkarln som druckit kanske ett glas för mycket och tror han är super rolig, samtidigt som en stackare försöker jobba på datorn som säkert glömt boka biljett och blev utan sittplats. 
 
 

 
Varför pratar jag om människor i tåget, främlingar med andra ord? Kanske för att jag insett hur lite jag vet om min omgivning när jag försvinner med blicken på skärmen, glömmer vem jag har runtom mig och tänker inte på vad jag åker förbi. Det är så intressant att se på omgivningen, se på människor, bara låta tankarna flöda och se vart man kommer. Jag har börjat uppskatta de stunder jag får lägga telefonen på ljudlös, och bara njuta av vad som verkligen händer. Jag borde absolut oftare åka bort och stänga av både nät och ström, komma ihåg att ta vara på nuet. 
 
Har under de senaste veckorna börjat testa på dessa små vardagsgrejer som faktiskt gjort att jag börjar uppskatta min omgivning på ett annat sätt. 
 
1. När du träffar en kompis på kaffe, eller umgås med familjen, då är inte din telefon viktig. Ja, du kan svara på samtal men undvik sociala medier och meddelanden. När du en gång har kvalitetstid med någon, ta vara på det! 
 
2. Våga göra saker på egen hand, utan att sedan underhålla dig med din telefon. Jag sitter väldigt ofta själv på kaffe, äter lunch på egen hand eller är ut och gå själv. Då undviker jag telefonen för att istället se vad som händer omkring mig, kanske träffa bekanta och bara njuta av lugnet. 
 
3. Byt instascrollandet på kvällen till att läsa ett kapitel ur en bok, eller om du har en sambo så sitt ner över en kopp te och prata med varandra. Jag märker hur det första och sista jag gör är att slå på mina sociala medier, istället för att prata med Anders.. Så kan det inte vara. Så det försöker jag bli bättre på för varje dag som går! 
 
 
Bilderna är från två stunder då jag valde att lägga undan telefonen och bara njuta av stunden! 
(förutom att jag tagit bilderna, men hej jag lade bort telefonen genast sedan)
 
 
 
 
2
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Bloggtopplistan för Finlandssvenska bloggar - Bloggar.fi
Anonym

Så kul att läsa om tågresan, kändes lite som att läsa början på en roman. Det satte liksom en stämning! Fint. Tror vi är lite likadana där, att vi iakttar och noterar. Fast jag är typ folkskygg och stirrar mest ut genom fönstret och snegelspionerar bara i smyg hehe.

linnea p.

Äsch mina uppgifter försvann, det är jag som är snegelspinkaren!

Svar: Åh, roligt att höra!! Tycker det är ganska intressant att se på folk, man är ju nyfiken av sig ;)
Ida-Marie