One click away

Har ni tänkt på hur lätt det är att bara trycka på en "radera" knapp? Du för datormusen över knappen, och klickar en gång på ordet "radera". Det kan komma upp en ruta som frågar "Är du säker" men i många fall försvinner allt bara efter ett klick. Tänk om det skulle fungera på samma sätt i en eget liv?
 
När man i verkliga livet raderar något, eller mistar någon, så finns det ofta både minnen och känslor kvar. Det gör att hur mycket man än försöker glömma något, så är det omöjligt. Dagligen blir jag påmind om saker jag försökt radera, händelser jag vill glömma och stunder som helst av allt skulle få försvinna, men konstigt nog lämnar alltid något kvar tankarna. 
 
Idag försökte jag radera min blogg, jag var ett klick ifrån att ta bort allt jag skrivit och lämna det bakom mig. Det var då det slog mig, att jag håller på att göra ett misstag. Även om det finns en hel del jag vill att skall försvinna, så är det så mycket annat jag vill ha kvar. Läste igenom bra och dåliga inlägg, roliga och sorliga stunder och insåg att det här är inget jag vill radera. Även om jag under det här året varit så inaktiv, så dålig bloggare så vill jag inte ta bort den här delen av mig. Sedan 2009 har jag fyllt den här sidan med händelser ur mitt liv, delat med mig om både gott och ont och fått så mycket vänner via bloggen. Jag vill inte radera det här, lika mycket som jag inte vill radera mer saker ur mitt liv. Även om en del av det fortfarande gör ont, så är jag ändå glad att ha minnena.
 
Med andra ord tror jag att knappen "radera" får hållas borta för en stund.
 
 

 
 
Have you ever thought of how easy it is to just push the "delete" button? You just aim for the button, and click once for delete. Sometimes there may come a pop up saying "Are you really sure?", but often everything just goes away by that one click. What if it would be that easy in real life also?
 
When you delete something from your own life, or lose something, there are always memories and feelings left behind. That makes forgetting about stuff even more harder, almost impossible. Every day I'm reminded of things I tried to delete from my memory, happenings I just want to forget and moments I wish would just go away. The strange thing is, nothing ever goes away, fully.
 
Today I tried to delete my blog, I was one klick away from removing everything I've written and leave it behind me. That's when it hit me, I'm about to make a hughe mistake. Yes, there are many parts I would love to delete, there are more parts I want to remember. I read through some of my posts, both funny and sad ones and realise that I don't want to delete any of this. Even though I've been a bit inactive for a huge part of this year, my blog is still a big part of who I am. Since 2009 I've filled this site with posts about happenings from my life, both good and bad, and it has given me so much. Many posts still make me hurt, but at the same time I get to keep the memories. 
 
With that said I think I will forget about the "delete" button for a while.
 
 
 
 
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Bloggtopplistan för Finlandssvenska bloggar - Bloggar.fi